40-årsfest för vem?

I fredags damp där ner ett kuvert i brevlådan med en handskriven adress. Mycket trevligt tycker jag, eftersom det i princip bara händer när det är tackkort, festinbjudningar eller vykort från någons semester. Och mycket riktigt var det en festinbjudan till en 40-årsfest i oktober. Problemet är bara att jag inte vet vem inbjudan kommer ifrån. Vad som mer kan vara ett litet problem är att senast jag frågade så hette inte min sambo (man?) Joakim Persson. Dock heter killen jag var "tillsammans" med när jag var 8 år detta, men det långskottet tror jag inte på.


Så det är väl bara att inse att dessa damer har skickat inbjudan helt fel. Trist, för det hade varit kul med fest ;-) Sambon tycker vi ska gå dit i alla fall, men det får nog bli så att jag ringer till dem senare och berättar vad som hänt. Vi vill ju inte att Helena och Joakim Persson missar festen trots allt.


Ursäkt

Jag kom förresten på en sak som jag ville klargöra och be om ursäkt för. Det gäller detta inlägget. Det var absolut inte meningen att trampa någon på tårna med det inlägget! Och om jag har gjort det så ber jag absolut om ursäkt. Under en ganska lång tid nu har jag frågat folk i min närhet vad som är positivt och negativt med att ha hund och jag har tagit åt mig av alla råd och erfarenheter. Jag och Tobias har sedan vägt dessa, diskuterat och sedan (som ni vet) gjort vårt val. :-)

I alla fall, det inlägget syftade till de personer som öppet sagt att de inte tycker att vi ska skaffa hund då de inte verkar tro att hunden kommer ha det bra hos oss. De tycker t.ex. inte att hund ska bo i lägenhet (medan vi tycker hemma vila, ute träna/leka etc) eller att vi inte ska ha hund för att vi jobbar heltid (Tobias kan jobba hemifrån alt. vid behov ta med sig Kokos till kontoret). Det är det som irriterat mig, men då detta är sagt av människor jag inte känner mig ha anledning att ta diskussion med så skrev jag av mig i bloggen. Också för att de inte läser den (tror jag) :-) Annars hade jag absolut tagit det face to face istället.

Jaja, nu vet ni det och jag älskar er alla som läser denna och vet att ni är lika glad för oss som vi är. :-) Puss och kram till er alla!  Och ja jag vet, bara massa hundsnack nu...

Utmaning?

Satt och försökte hitta på något att blogga om, men hade inge idéer så därför blir det denna lilla, korta utmaning så länge.

1. Vad är det första du gör när du vaknar på morgonen? 
Stänger av alarmet och sover till sambons alarm ringer 30 minuter senare. Sjukt genomtänkt :-)

2. Vem skulle du ringa om du behövde hjälp att gömma ett lik?
Hahaha, lätt att jag skulle ringa min bror! Han hade säkert kunna komma på en plan så att liket "försvann". Bara han hade sluppit se det.

3. Har du någonsin skickat ett kärleksbrev? 
Så klart! Och inte bara över email.

4. Vad har du som bakgrund på din dator?
Någonn tråkig blå Apple-bakgrund. På jobbet har jag Kokos. :-)

5. Brädspel?
Njae inte riktigt min grej. Vill at brorsan ska lära mig backgammon (stavning?).

6. Om du var tvungen att välja: kapitalist eller kommunist? 
Kapitalist javisst! 

7. Mest älskade ägodel? 
Min iPhone.

8. Mest lästa bok/bokserie? 
Harry Potter förmodligen. Det är i alla fall de böcker jag har läst flest gånger.

Neglected

Det verkar som att det här med att blogga ofta inte riktigt är min melodi, men det viktigaste är väl att jag bloggar alls, eller?

Idag är det exakt tre veckor till vi ska hämta hem Kokos. 3 veckor! Det är väldigt väldigt snart! Så snart att det nu verkligen är dags att tänka och fixa allt som ska förberedas. Det ska fixas försäkring (så klart viktigast!), köpas koppel, kolla upp vilken mat han ska ha, köpa mat- och vattenskålar, fixa en liten bur (snabba på rumrsrenheten :)) m.m. m.m. Och allt ska bli så himla roligt och vi är så peppade. Dessutom verkar det som att en del av den negativa energi några i omgivningen sände ut har vänts. Kanske var det mitt förra inlägg, kanske var det något annat, men nu verkar det som att de flesta är med på tåget. :-)

Om en stund ska jag och sambon hälsa på en Schapendoes-uppfödare utanför Eslöv. Vi har haft kontakt med henne tidigare då hon fick valpar för inte alls så längesedan, men även om det inte blev att vi köpte en valp av henne så vill vi ändå träffa dem. :-) Som ett litet substitut eftersom Kokos tyvärr bor så långt borta att vi inte kan hälsa på honom så ofta som vi hade velat.

Motstånd

Ända sedan jag och sambon bestämde oss för att skaffa hund och sedan för just Kokos har de allra flesta i vår omgivning var positiva och väldigt glada för skull. Det är naturligtvis jätteroligt och vi ser så mycket fram emot att få hämta hem vår Kokos. Dock blir jag lite ledsen när det finns en del av de som står oss nära (till och med väldigt nära) som inte verkar vara glada för vår skull och som endast ser problem med att vi ska ha hund. Ett ofattbart märkligt fenomen, då det ju faktiskt är VI och inte DE som ska ha hunden.

De verkar heller inte tro att vi har diskuterat allt fram och tillbaka om hur saker och ting ska lösas och hur vi måste ändra i rutinerna (så klart!) för att det kommer en tredje familjemedlem. Inte heller verkar de förstå att vi förstår att det inte alltid är en dans på rosor att ha hund utan vill gärna berätta för oss hur jobbigt dt kan vara att behöva gå ut med hunden flera gånger om dagen etc. Ursäkta mig, men tror de att vi är 10 år och inte fattar? De roliga i allt detta är att de personerna, av dessa som har hund, lägger ner väldigt lite tid på sin hund/sina hundar. Varför har de själv hund då?
<>br
Jag kan garantera att Kokos kommer få det så enormt mycket bättre än deras hundar eftersom vi faktiskt tänker arbeta med honom fysiskt och mentalt. Han kommer inte bara bli en hund som ska rastas 4 ggr/dag and that's it!

Jag vill egentligen inte bli irriterad över detta och dessa människors åsikter, men det gör mig ändå förbannad att de tror så lite om oss/mig!
Det känns som att det enda jag gör om kvällarna nu är att googla info om hundvalpar och läsa böcker om lydnad, hunduppfostran etc. Så kom inte här och tala om för mig vad som gäller och hur det kommer att bli för jag förbereder mig enormt mycket inför Kokos ankomst! Och han kommer att få ett fantastiskt liv hos oss! :-)

Men jag vet vad dessa människors problem är; Man kan se problem i allting eller så kan man se möjligheter. Dessa personer ser bara problem, men det är ju deras problem...

Nu är det klippt!

I lördags var vi på 77-årskalas i Everöd. Det var firande av in bror som fyllde 33 år och hans svåger som hade fyllt 44 år några dagar tidigare. Vi hade fantastiskt roligt, som alltid när vi umgås med dessa underbara människor. Jag har haft turen att faktiskt få träffa min bror med familj flera gånger under min semester och jag njuter varje gång! Älskar dem!

Förutom firande, mat, dricka, frisbee, klonk och snack så blev det även så att min sambo äntligen bestämde sig för att det var dags för en klippning. Jag har tjatat på honom i flera flera veckor men det blir aldrig av. Det ser så roligt ut på honom för han har tjockt och lite lockigt hår så när det blir långt växer det liksom utåt. Det gör att det till slut ser ut som en stor mikrofon. Denna gång nöjde han sig dock inte med en vanlig klippning, utan det blev en 12 millimeters...

Det var min svägerska som fick äran och det hela följdes med stor spänning.



En del tyckte att mohawk var en passande look. Jag tyckte inte det...



Till slut blev det så här kort. Helt galet. Han ser ut som Martin Björk...

RSS 2.0