Det värmer ett mattehjärta!
Eftersom jag har turen att ha en sambo som för det mesta jobbar hemifrån, så kan vi ha två fantastiska hundar utan att behöva skrynkla våra hjärnor och komma på lösningar för att de inte ska behöva vara hemma ensamma flera timmar varje dag. Ibland blir det ändå några timmar, men som tur är väldigt sällan. Hade det inte vart så, så hade vi inte haft Kokos och Kiwi i våra liv och det smärtar lite nu att bara tänka tanken. Dessa fina fina hundar, som ibland testar vårt tålamod men oftast är de snällaste hundarna man kan tänka sig!
Då jag beger mig iväg ganska tidigit på morgonen och våra hundar inte direkt är så roade att gå ut och gå före 8:00-8:30 (vi är lyckligt lottade, jag vet) så blir det min sambo som tar morgonrundan (och lunchrundan) medan kvällsrundan är min. Jag längtar efter denna runda hela dagen! Efter en dag på kontoret så är det så skönt att dra på sig "hundjackan" och andra oömma kläder och ge sig ut på en promenad. Idag var det extra härligt; snön (ja, det ligger litegrann på vissa gräsmattor ;)) gnistrade, det var helt klart, vindstilla och flera minusgrader! Jag gillar verkligen att vara lite kall i början av rundan men sen liksom arbeta sig varm genom promenad, lek och spring.
För lek det blir det nuförtiden! Sakta men säkert ökar vi upp stunderna som Kiwi får vara lös och leka och som han leker! Kokos undrar nog ibland varför vi helt plötsligt låter detta stora svart/vita odjur jaga honom :-) För oftast blir det det att Kiwi jagar Kokos eftersom Kokos är både snabbare till hastigheten och i vändningarna. Men ibland får Kiwi tag i honom och då brottas Kokos ner. Idag avbröt jag leken ett par gånger och satte Kiwi ner ,både i träningssyfte och för jag tyckte att han gick lite för hårt åt Kokos, men så fel jag hade vad gäller det senare. När Kiwi satt där och tittade på mig så kom Kokos direkt bort och gjorde nya lekinviter. Detta värmde verkligen mitt hjärta! Tänk att de äntligen kan få leka med varandra efter månader och åter månader med restriktioner. Det är helt fantastiskt att se!
Nu återstår det "bara" att få Kiwi att inse att man kan vara lös utan att leka... ;-)
Då jag beger mig iväg ganska tidigit på morgonen och våra hundar inte direkt är så roade att gå ut och gå före 8:00-8:30 (vi är lyckligt lottade, jag vet) så blir det min sambo som tar morgonrundan (och lunchrundan) medan kvällsrundan är min. Jag längtar efter denna runda hela dagen! Efter en dag på kontoret så är det så skönt att dra på sig "hundjackan" och andra oömma kläder och ge sig ut på en promenad. Idag var det extra härligt; snön (ja, det ligger litegrann på vissa gräsmattor ;)) gnistrade, det var helt klart, vindstilla och flera minusgrader! Jag gillar verkligen att vara lite kall i början av rundan men sen liksom arbeta sig varm genom promenad, lek och spring.
För lek det blir det nuförtiden! Sakta men säkert ökar vi upp stunderna som Kiwi får vara lös och leka och som han leker! Kokos undrar nog ibland varför vi helt plötsligt låter detta stora svart/vita odjur jaga honom :-) För oftast blir det det att Kiwi jagar Kokos eftersom Kokos är både snabbare till hastigheten och i vändningarna. Men ibland får Kiwi tag i honom och då brottas Kokos ner. Idag avbröt jag leken ett par gånger och satte Kiwi ner ,både i träningssyfte och för jag tyckte att han gick lite för hårt åt Kokos, men så fel jag hade vad gäller det senare. När Kiwi satt där och tittade på mig så kom Kokos direkt bort och gjorde nya lekinviter. Detta värmde verkligen mitt hjärta! Tänk att de äntligen kan få leka med varandra efter månader och åter månader med restriktioner. Det är helt fantastiskt att se!
Nu återstår det "bara" att få Kiwi att inse att man kan vara lös utan att leka... ;-)
Kommentarer
Trackback
