Helles värld

I lördags fick jag frågan hur det kändes att helt plötsligt bli kär i någon man varit vän med under några år. Så var nämligen fallet mellan mig och sambon. Vi kände varandra ca 4 år innan vi blev tillsammans och umgicks väldigt flitigt det sista året innan blixten slog ner fullkomligt oväntat. Så var det, totalt oväntat. Inget jag hade någon tanke på och inget jag funderade på överhuvudtaget. Jag hade bara superkul tillsammans med Tobias och tyckte han var en underbar vän.
Det var kanske därför det blev så bra? Vi var verkligen riktiga vänner först utan någon baktanke från något håll och när det väl hände så var det oväntat.

För det blev verkligen fantastiskt! Förlåt för klyschan, men det kändes som att jag hade hittat hem. När jag började förstå vad som hände kommer jag ihåg att jag tänkte: "Ah, det är så här det ska kännas när det är helt rätt!" En underbar känsla som jag hoppas alla får uppleva! Tobias är den underbaraste som finns och det absolut bästa som hänt mig. Ibland undrar jag om han inte är mer än jag förtjänar. Han är mitt livs kärlek och jag ska göra allt i min makt för att detta förhållande ska fortsätta lika fantastiskt som det varit under dessa 2,5 åren.

Om sen jag fick det finaste för att vi var vänner först kan jag naturligtvis inte svara på. Jag har upplevt underbar kärlek utan vänskap innan, så jag tror egentligen inte att det spelar någon roll. Det viktigaste är hur man tar vara på varandra när man väl blivit ett par.