Helles värld

Jag har idag fikat med Kimzan. Kimzan är den av mina vänner som jag citerar Yrrol med. Kimzan är den enda jag känner som skrattar är jag säger: "Trevlig scarves!" Kimzan är helt enkelt en fantastisk person! Idag fick jag även träffa Kimzan junior, men vi som känner henne säger Freja. Freja kan vara det gladaste barn jag nånsin träffat. Helt galet. Freja är ett av få barn jag träffat som faktiskt gjort mig sugen på att skaffa barn (ett annat sådant barn är GANN's son).

Jag har egentligen aldrig gillat barn. Eller jag ogillar väl inte barn, men dom bara finns överallt och skriker, snorar, nyser och hostar rakt ut. Dock är detta inget man tycker när man får egna barn. Det är så föräldrar säger, men jag vet inte om jag tror på det. Det är roligare att vara cynisk och fördomsfull ;-)
I alla fall så frågade jag Kim om denna moderskärlek och om hon fylldes av enorma obeskrivliga kärleks-nånting när hon såg Freja första gången. Kim tvekar en stund (jag älskar henne för att hon inte svarar det man "ska" svara) och säger sedan: "Alltså, hon [Freja] var ju inte särskilt roliga de första två månaderna. Då undrade jag vad jag skulle med en sådan här till." Hahaha! Fantastiskt! Sedan hade dock Kimzan tur att den lilla flickan blev världens sötaste och gladaste barn.

Fler mammor där ute som känt så? Ärligt talat nu! Är inte mycket av moderskärleken bara en massa skitsnack?

Ikväll är det Champions League. Det innebär att sambon sitter på Sir Tobys tillsammans med en hel hög andra fotbollstokiga pojkar (ja, jag har den fördomen att bara killar sitter på krogen och kollar CL. Fördomar rockar!). Detta tyckte jag var en utmärkt idé för då kunde jag slappa hemma själv. Hur mycket jag än älskar sambon så är det underbart att då och då får vara ensam hemma. 

Jag har inte enormt många vänner. Jag har aldrig varit tjejen med 5 bästa vänner och 15 nära vänner etc. De som klarar av att bolla alla dessa vänner och hålla kontakt med dem har min fulla respekt, men det är inget för mig. Istället har jag några få nära vänner och sedan naturligtvis vänner och bekanta som jag inte träffar  jätteofta men ändå håller en regelbunden kontakt med. 

För en dryg vecka sedan fyllde en nära vän till mig år. Hon har under de senare åren, och framförallt det senaste året, blivit en av mina närmaste vänner och jag hoppas att denna vänskap kommer att fortsätta trots att våra lördags-dejter nu inte längre fortgår. Hon betyder väldigt mycket för mig och jag hoppas att hon vet detta.

 

Hur återbetalar jag då denna vänskap? Jo, medan hon sliter i kylan hemma i Malmö med jobb och skola så hänger jag på en paradisö och glömmer bort hennes födelsedag… Inte nog med att jag nu efter min examen inte längre håller henne sällskap 8 timmar varje lördag (okej, jag jobbade lite också…), jag glömmer även bort att gratulera henne på hennes födelsedag. Detta är inte acceptabelt.

 

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt kära JYSM. Hoppas du hade en underbar födelsedag. En present från Maldiverna inhandlades till dig för några dagar sedan och då kan även tilläggas att du förmodligen är den enda som kommer att få en present (ok, förmodligen någon i min familj också :-)).

 

Förlåt! Och grattis i efterskott! Nu är vi lika gamla i två månader ;-)

Jag låter er ännu en gång ta del av våra fantastiska dialoger. Följande inträffade efter att sambon sett ett citat av Moder Theresa på öns Spa-visitkort. Och för er som inte är vana vid sambons språk: 'såttig' = dålig, kass, tråkig.

Idag är det min pappas födelsedag. Idag för 57 år sedan föddes min far. Men det blir ingen present. Det blir inget firande. Istället ska jag tända ett ljus och titta på gamla foton. Minnena blir inte fler, snarare färre då en del glöms bort. Det vore konstigt annars efter nio år. Nio år sedan jag träffade min pappa. Nio år sedan jag hörde hans röst och kramade honom. Nio år sedan och ändå kan jag fortfarande tro att jag ibland ser honom på stan eller hoppas på att det är han som ringer när mobilen vibrerar. Nio år sedan och saknaden finns kvar. Nio år sedan och det går inte en timme utan att jag tänker på honom. 

Jag sitter vid matbordet och slösurfar/bloggar medan sambon och hans vän H spelar PS3. Detta är två män i 30-årsåldern. Två män som har bra jobb, egna företag och som har en bred allmänbildning som gör att de kan föra diskussioner om det mesta. Men av någon anledning kan TV-spel rasera allt detta.

De började just spela LEGO Batman...

"Undra om jag får vara Batman eller Robin."
"Jag vill vara Batman, men du är ju main controllern."
"JA! Jag fick vara Batman! Yeah!"
"*Muttrar*"

Ridå!

Efter att ha sneglat på klockan så ser jag att hans födelsedag tog slut för knappt tre timmar sedan, men det spelar mindre roll. Jag och sambon är nyss hemkomna från en riktigt rolig 60-årsfest. Nittio personer åt, skrattade, snackade, drack, höll tal, sjöng och dansade på restaurang Anno 1900 hela kvällen och halva natten. Jag fick under kvällen lära mig följande:

Denna vecka är det inte bara så att jag tar examen (ingen som har missat det nu väl?) utan det är även så att min älskade mamma fyller år! Och hennes födelsedag infaller idag!  Så ett stort grattis till världens underbaraste mamma, som alltid ställer upp och som alltid har tid för mig och min bror. Oavsett hur jobbiga vi är! :-) Tack för allt du gjort och gör för oss. 

Min bror faller även han för grupp(?)trycket och har nu, precis om sin syster, börjat blogga. Han första inlägg är en briljant uppvisning av ordbajseri. Ingen ordbajsar som min bror. Läs hans blogg här.