Glad Gladare Ledsen
Ikväll är det Champions League. Det innebär att sambon sitter på Sir Tobys tillsammans med en hel hög andra fotbollstokiga pojkar (ja, jag har den fördomen att bara killar sitter på krogen och kollar CL. Fördomar rockar!). Detta tyckte jag var en utmärkt idé för då kunde jag slappa hemma själv. Hur mycket jag än älskar sambon så är det underbart att då och då får vara ensam hemma.
I alla fall så gladdes jag åt detta ensamma-hemma-faktum när jag kom hem, från en underbart roliga fika med Kimzan och hennes dotter Freja, men vad ser jag när jag tittar upp i lägenheten nerifrån trottoaren? Det är tänt i fönstrena! Sambon lämnar ALDRIG lampor tända när han går hemifrån och ingen annan är hemma.
Hur tror ni jag kände inför detta? Min ensamma kväll verkade bli inställd... Jag blev så sjukt glad! "Han är hemma!" tänkte jag och halvsprang till porten och uppför trapporna med ett leende på läpparna och väntade mig att få höra "Jag ville inte vara ifrån dig en hel kväll!" (Hahahaha! som om han någonsin skulle skippa CL med grabbarna.). Jag låste upp det nedersta låset och öppnade dörren. Eller inte... Även sjutillhållarlåset var låst. Han är alltså inte hemma och jag fick besviket låsa upp även det andra låset.
Varför blev jag ledsen och besviken? Jag var ju glad över att få vara ensam hemma, men nu känner jag mig istället snuvad på en myskväll i soffan framför Champions League. Jag bryr mig inte ens om CL! Vem spelar? Är det någon viktig match? Bryr jag mig?
Kommentarer
Trackback
