Helles värld

Min faster ringde och berättade att farmor ramlat och nu ligger på UMAS. Alltid när min faster ringer tror jag att något hänt med farmor och tyvärr var det så denna gång. Farmor hade gått och ramlat hemma (så klart, hon kan inte gå ut själv) och brutit vänster handled och höger lårbenshals. När Faster ringde väntade hon på operation för höften, men denna fick skjutas upp på grund av hennes medicinering.

I alla fall så åkte jag så klart till UMAS igår då jag bor nära och jag var inte beredd på vad som mötte mig. Jag har spenderat alldeles för mycket tid på det sjukhuset som besökare och sett en del, men bara en gång tidigare har jag fallit så plötsligt i gråt.

Jag kunde inte hjälpa det, men farmor låg där i sängen och såg så liten och hjälplös ut och hon var helt blåslagen i ansiktet. Där låg hon med armen i gipsskena och höger ben hade de stabiliserat i väntan på operationen. Jag var nästan rädd att röra vid henne; jag var rädd att skada henne.

Men det fantastiska i allt detta är att farmor inte klagar. Inte någon gång hon beklagar sig eller tycker synd om sig själv. Istället säger hon saker som "Det är sånt som händer. Det är bara att kämpa. Det kommer ta tid, men det får man ta."

Min älskade farmor! Du är min idol!