Helles värld

När jag växte upp umgicks min familj väldigt mycket med en familj vid namn Granquist. Vi åkte på semester tillsammans, firade nyår ihop och träffades ofta. Min bror var dessutom (och är fortfarande) nära vän med deras två söner. Jag växte upp med denna familj och hr enbart härliga och roliga minnen.

Tyvärr slutade failjerna nästan helt att umgås efter mina föräldrars skilsmässa. Varför vet jag inte. Min bror var den som hade kontakt med dem. Det handlade inte om att de blev ovänner eller liknande, utan jag tror bara att det blev svårt att förhålla sig till situationen. Hur skulle de umgås nu? Kunde de träffa bara mamma/pappa?
Detta var för ca 12 år sedan och jag har inte träffat dem sedan dess. Det har varit nära ett par gånger, men något har kommit emellan. Tills i lördags...

Min bror hade sagt att den yngste av Granquistarna (brorsans bäste vän) skulle komma på hans kalas och jag var överlycklig! Det skulle bli så underbart att träffas igen. Dock hade min bror utelämnat en liten detalj... Hela familjen skulle komma! :-) När jag körde in på gården höll jag på att få en chock (glömde nästan bromsa ;-)) när jag såg alla fyra Granquistarna! När jag äntligen kommit ur bilen och överlämnat presenten till brorsan (han kom tyvärr i andra hand nu... Förlåt!) så jag kunde krama dem hela familjen, så kände jag hur tårarna brände bakom ögonlocken. Det var underbart! Jag hade inte sett dem på så länge och ändå kändes det som igår.

Tänk hur det kan vara så att vissa personer träffar man sällan, men man vet ändå att de finns där och skulle ställa upp. Jag har inte alls umgåtts med dem lika mycket som brorsan, men för mig är de och kommer alltid att vara min andra familj.