Helles värld

Det är så underbart att bo med någon som verkligen känner mig och som vet när jag inte mår bra, som kan känna att jag har en störning i kraften innan jag ens själv har hunnit känna det. Någon som vet när det är läge att prata om det, men också som vet när det egentligen inte är så farligt utan jag bara behöver le. Och som då även vet hur man får mig glad igen.

Häromdagen pratade jag och sambon om mitt problem med att jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra ska tycka och tänka. Känslor jag har om att jag egentligen borde leva si och så eller jobba med ditten och datten, som egentligen bara bottnar i vad jag tror att andra tycker och tänker. Förstår ni hur jag menar? Sjukt korkat eller hur? Varför lägga tid på det? Det är ju mitt liv. Varför ska jag då må dåligt över att jag kanske inte gör som jag borde? Jag mår ju egentligen bra och trivs riktigt bra med mitt liv.
Min sambo kan då säga saker som helt plötsligt bara "makes sense": "Om det nu bara är du som lever ditt liv, så se till att du gör det som du vill så att du mår bra!" Det låter så enkelt och är troligtvis väldigt enkelt, men varför lever jag inte så då. Ingen aning, men nu ska jag försöka börja med det. :) Är ni med?