Personligt...
Denna mask gör att jag säger saker innan jag tänker, saker som kanske sårar och saker jag inte menar. Den person jag är med masken är jag inte hemma. Hemma kan jag vara mig själv. Min sambo låter mig vara mig själv och märker direkt när jag försöker vara någon/något annan/t. Han är underbar. Han ger mig den styrka jag behöver för att jobba med detta. För nu klarar jag det inte längre. Jag klarar inte längre denna ångest som uppstår när jag vet att jag måste dölja något bakom en fasad hela dagen. Men den fasaden måste brytas ner! Jag måste bryta ner den och komma igenom den. Vad är det jag vill dölja? Min osäkerhet, min blyghet och tron att ingen gillar mig...
Jag bröt ihop häromdagen här hemma. Jag kan inte gömma mig mer. Jag måste våga visa vem jag är på riktigt. Jag måste lära mig att skita i vad andra tycker. Jag måste lära mig att ta kritik. Apropå kritik så är det så att jag kommer ihåg nästan allt dumt/elakt/negativ kritik jag någonsin fått, men jag kommer i princip aldrig ihåg det positiva. Varför är det? Varför tror jag inte på någon när han/hon säger att jag är snäll/rolig/söt etc?
Det kommer inte gå på en vecka att bygga upp självförtroendet, men sakta och säkert ska det byggas upp. Det har jag givit mig fan på. Och fram tills dess blir det till att fejka. Men att fejka går lättare när jag vet vad jag ska jobba på får att nå dit. Nu vet jag vad jag måste göra och jag har världens bästa hjälp. Jag ska bli den starka självsäkra härliga person som jag vill vara och som jag vet finns under allt detta någonstans.
Detta inlägg kan vara det mest osammahängande någonsin, men det kan jag leva med. Och tycker ni något annat, skiter jag faktiskt i det :-)
Lilla cookie! Du är en av de mest fantastiska människor jag känner och jag är så glad att du är en del av mitt liv. :) Du finns alltid där om/när jag behöver det, och du har en stor del i att jag klarade av att gå vidare med mitt liv efter min stora sorg. Du är underbar! Massa kramar
Jag har samma problem som du. Vi borde kanske peppa varandra lite? Som en liten klubb för inbördes beundran, där det enda man får säga till varandra är komplimanger. :) Kram
Förresten, jag vet inte hur du har det med att säga nej? Jag har skitsvårt att säga nej, du har kanske tips, eller har du samma bekymmer? Kram igen.
Annelie: Det enda jag har att säga till är komplimanger! Så underbar är du :-) Kram
Jag är av en helt annan uppfattning, jag tycker att jag är jättebra!
Ja, och du också förstås. ;)
Då skall vi se vad du skrev att du inte trodde du var...
Snäll är du. Fast inte mot mig, när jag gastar "håll käften, du är från Svedala". ;)
Rolig är du. Även oavsiktligt, det ser man på min ökända citatsida. :)
Söt, ja det är väl klart att du är! Trots att du har en fäbless för hudkrämer. :)
Men det var då fan, jag vill inte vara anonym. Den här skitsidan tar ju bort namn från kommentarerna på pin kiv.
Gumsan då! Du vet att jag gillar dig precis som du är. en sann vän är en person som vet allt om dig, och gillar dig ändå! Jag är gärna den vännen för dig. Jag vet att vi inte har umgåtts så mkt de senaste åren, men jag hoppas att du förstår att du är väldigt speciell för mig, annars hade ju vår vänskap bara ebbat ut. Du är underbar på alla sätt och vis, och jag tycker att du är världens finaste Helle! =)
Jag vet hur du känner dig... Det är jobbigt och inte minst för den man lever med. Det är skönt att veta att de älskar en för den man är.
Du är en fin människa Helle glöm inte det.
Kramar Gabi
